Italialainen sotakirjeenvaihtaja ja surrealistinen kirjailija Curzio Malaparte kuvaa Kaputt-teoksessaan Suomen ja Neuvostoliiton välistä jatkosotaa.
Talvi oli ankara hänen lähtiessään joulukuussa 1941 rintamalle jossa hän näki jotain merkillistä. Hän kertoo kirjassaan suomalaisten joukkojen Laatokan rannalla Karjalassa saartaneen neuvostoliittolaisen tykistörykmentin hevosineen. Suomalaiset sytyttivät metsän tuleen.
Kauhistuneet lähes tuhat hevosta syöksyivät tulimereen ja murtautuivat liekkien ja konekivääritulen piirityksen läpi juosten järveen. Tuli poltteli lähimpänä rantaa olevien hevosten selkää ja ne nousivat takajaloilleen, talloivat toisiaan ja pyrkivät kauemmas järveen puremalla ja potkimalla.
Sekasorrossa kylmyys lamaannutti hevoset. Yön aikana Jäämerellä Murmanskin alueella muodostunut pohjoistuuli pyyhkäisi kuin ulvovat henkiolennot Laatokan yli ja maa oli yhtäkkiä kuollut. Lähes tuhat jäätynyttä hevosta muodostaa sodan kauhujen jäämonumentin.
André Prah on tulkinnut Malaparten tarinan ja luonut jäähevoset uudelleen – käyttäen puiden paloja, juuria, runkoja ja oksia.
","sv":"I boken ”Kaputt” skildrar den italienske krigskorrespondenten och surrealistiske författaren Curzio Malaparte fortsättningskriget mellan Finland och Sovjetunionen.
Under den stränga vintern beger han sig i december 1941 mot fronten där han beskriver en märklig syn. Vid Ladogas strand i Karelen hade finska trupper inringat ett sovjetiskt artilleriregemente med hästar. Finländarna satte eld på skogen.
Vettskrämda kastade sig det sovjetiska artilleriets hästar, nära 1000 till antalet, ut i eldhavet och bröt igenom belägringen från lågor och kulsprutor, ner i Ladoga.
Mellan bråddjupet och muren av eld klängde sig hästarna fast vid varandra, skakande av köld och skräck och sträckte upp huvudet över vattnet. De som var närmast stranden ansattes av elden i ryggen, stegrade sig, trampade ner varandra och försökte bana sig väg med bett och sparkar.
Mitt i allt tumult lamslås de av kölden. Under natten kommer nordanvinden som sveper ner från havet i Murmansk som tjutande andeväsen, och marken ligger plötsligt död. Närmare tusen fastfrusna hästar blir ett is-monument av krigets fasor.
André Prah har tolkat Malapartes berättelse och återskapat ishästarna – i trästycken, rötter, stammar och grenar.
","en":"
In the book “Kaputt”, the Italian war correspondent and surrealist writer Curzio Malaparte describes the Continuation War between Finland and the Soviet Union.
During the severe winter, in December 1941 he heads for the front, where he describes a strange sight. On the shore of Lake Ladoga in Karelia, Finnish troops had encircled a Soviet artillery regiment with its horses. The Finns set the forest on fire.
Terrified, the Soviet artillery horses—nearly 1,000 of them—threw themselves into the sea of flames and broke through the siege of fire and machine guns, down into Lake Ladoga. Between the drop-off and the wall of fire, the horses clung to one another and stretched their heads above the water. Those closest to the shore were attacked by the fire at their backs; they reared up and tried to force a way through with teeth and hooves.
In the midst of all the tumult they are paralyzed by the cold. During the night the north wind arrives, sweeping down from the sea at Murmansk like howling spirits, and the ground suddenly lies dead. Close to a thousand horses, frozen fast, become an ice monument to the horrors of war.
André Prah has interpreted Malaparte’s account and recreated the ice horses—in pieces of wood, roots, trunks, and branches.
Italialainen sotakirjeenvaihtaja ja surrealistinen kirjailija Curzio Malaparte kuvaa Kaputt-teoksessaan Suomen ja Neuvostoliiton välistä jatkosotaa.
Talvi oli ankara hänen lähtiessään joulukuussa 1941 rintamalle jossa hän näki jotain merkillistä. Hän kertoo kirjassaan suomalaisten joukkojen Laatokan rannalla Karjalassa saartaneen neuvostoliittolaisen tykistörykmentin hevosineen. Suomalaiset sytyttivät metsän tuleen.
Kauhistuneet lähes tuhat hevosta syöksyivät tulimereen ja murtautuivat liekkien ja konekivääritulen piirityksen läpi juosten järveen. Tuli poltteli lähimpänä rantaa olevien hevosten selkää ja ne nousivat takajaloilleen, talloivat toisiaan ja pyrkivät kauemmas järveen puremalla ja potkimalla.
Sekasorrossa kylmyys lamaannutti hevoset. Yön aikana Jäämerellä Murmanskin alueella muodostunut pohjoistuuli pyyhkäisi kuin ulvovat henkiolennot Laatokan yli ja maa oli yhtäkkiä kuollut. Lähes tuhat jäätynyttä hevosta muodostaa sodan kauhujen jäämonumentin.
André Prah on tulkinnut Malaparten tarinan ja luonut jäähevoset uudelleen – käyttäen puiden paloja, juuria, runkoja ja oksia.
","sv":"I boken ”Kaputt” skildrar den italienske krigskorrespondenten och surrealistiske författaren Curzio Malaparte fortsättningskriget mellan Finland och Sovjetunionen.
Under den stränga vintern beger han sig i december 1941 mot fronten där han beskriver en märklig syn. Vid Ladogas strand i Karelen hade finska trupper inringat ett sovjetiskt artilleriregemente med hästar. Finländarna satte eld på skogen.
Vettskrämda kastade sig det sovjetiska artilleriets hästar, nära 1000 till antalet, ut i eldhavet och bröt igenom belägringen från lågor och kulsprutor, ner i Ladoga.
Mellan bråddjupet och muren av eld klängde sig hästarna fast vid varandra, skakande av köld och skräck och sträckte upp huvudet över vattnet. De som var närmast stranden ansattes av elden i ryggen, stegrade sig, trampade ner varandra och försökte bana sig väg med bett och sparkar.
Mitt i allt tumult lamslås de av kölden. Under natten kommer nordanvinden som sveper ner från havet i Murmansk som tjutande andeväsen, och marken ligger plötsligt död. Närmare tusen fastfrusna hästar blir ett is-monument av krigets fasor.
André Prah har tolkat Malapartes berättelse och återskapat ishästarna – i trästycken, rötter, stammar och grenar.
","en":"
In the book “Kaputt”, the Italian war correspondent and surrealist writer Curzio Malaparte describes the Continuation War between Finland and the Soviet Union.
During the severe winter, in December 1941 he heads for the front, where he describes a strange sight. On the shore of Lake Ladoga in Karelia, Finnish troops had encircled a Soviet artillery regiment with its horses. The Finns set the forest on fire.
Terrified, the Soviet artillery horses—nearly 1,000 of them—threw themselves into the sea of flames and broke through the siege of fire and machine guns, down into Lake Ladoga. Between the drop-off and the wall of fire, the horses clung to one another and stretched their heads above the water. Those closest to the shore were attacked by the fire at their backs; they reared up and tried to force a way through with teeth and hooves.
In the midst of all the tumult they are paralyzed by the cold. During the night the north wind arrives, sweeping down from the sea at Murmansk like howling spirits, and the ground suddenly lies dead. Close to a thousand horses, frozen fast, become an ice monument to the horrors of war.
André Prah has interpreted Malaparte’s account and recreated the ice horses—in pieces of wood, roots, trunks, and branches.